La vie en rose
Såå, då var det dags att åka hem.
Det ska bli sjukt skönt, längtar hem som fan. Har dock haft det asmysigt här med Kerstin.
Sitter nu och väntar på K som är ute och köper falafelrulle (!) till ärade mig själv. Ja, jag är allmänt lat och trött. Och har sjukt ont i huvudet.
Tur att bussfan bara tar 3h. Eller 4... för i satan.
Tog tyvärr inga bilder igår då vi märkte, efter 5.e gången vi fick springa tilbaka till lägenheten, att det var slut på batterier.
Sjukt värd kväll dock med ett trevligt avslut på spårvagnen.
Det är där saker händer märker jag. :)
Nu är det Edith Piaf - La vie en rose, och falafelfrulle och cola med kära Kerstin.
Syns ikväll darlings. <3
Det ska bli sjukt skönt, längtar hem som fan. Har dock haft det asmysigt här med Kerstin.
Sitter nu och väntar på K som är ute och köper falafelrulle (!) till ärade mig själv. Ja, jag är allmänt lat och trött. Och har sjukt ont i huvudet.
Tur att bussfan bara tar 3h. Eller 4... för i satan.
Tog tyvärr inga bilder igår då vi märkte, efter 5.e gången vi fick springa tilbaka till lägenheten, att det var slut på batterier.
Sjukt värd kväll dock med ett trevligt avslut på spårvagnen.
Det är där saker händer märker jag. :)
Nu är det Edith Piaf - La vie en rose, och falafelfrulle och cola med kära Kerstin.
Syns ikväll darlings. <3
Bohemian dreams.
Drömde att jag hade rest till New York för att pröva lyckan med musiken.
Jag ställde mig på gatan med min gitarr och började spela. Flera människor stannade och när jag var klar med den första låten kom en man fram till mig och sa att han var manager och ville ha mig med sig.
Han var dock totalt värdelös. Då han ville göra mig så kommersiell som möjligt. Nya Kelly Clarkson - tyckte han.
Jag kräktes lite i min mun och förklarade för honom att jag ville skriva mina egna låtar och välja mitt eget band. Han tyckte inte om min idéer men ansåg ändå att jag hade något speciellt och ringde en god vän som han trodde skulle passa mig bättre.
Den goda vännen visade sig vara Jack White och han tyckte helt klart bättre om mina idéer. Men han avskydde mina låtar och tyckte att jag lät country.
Och det gjorde ont.
Han hade letat efter någon som kunde vara med i ett nytt projekt och tyckte att jag skulle passa bra där. På något vis lyckades Filip och Viktor också hamna där och vi tre bildade en så jävla awesome trio, med Jack White som producent.
Vi var verkligen grymma.
Det var sjukt psykadeliskt och asflummigt. Fyfan vad vi var bra. Jag önskar att jag kom ihåg några av texterna...
Det var verkligen en sjukt verklig dröm. Jag trodde verkligen att jag var där.
Jag tror att det var ett tecken.
I augusti, när Kerstin och Robin flyttar till New York, ska jag också dit - någongång. Och pröva lyckan.
Btw...
DET ÄR BLÅ HIMMEL - på sina ställen - IDAG!!
Det förtjänar lite Dandy Warhols - Bohemian like you.
wo-ho-ho-ho!
Nu skall jag försyna mig med en morgoncigarett.
Massa snö har smält bort också. Hoppas den har gjort det hemma med.
Måste ringa morsan och fråga om jag får låna pengar till att ta mig hem. Det tar emot...
... åh, det var ett härligt samtal. Har precis betalat tillbaka alla pengarna jag är skyldig dom den här månaden. Sedan förra sommaren.
LOL.
"Man kan inte bara åka iväg sådär om man inte har några pengar Jasmine!"
"Men jag hade dött en själslig död om jag hade stannat kvar!"
"Jaja, oansvarigt, mummel,mummel..."
Wait! Who's that guy just hanging at your pad?
He's lookin' kinda bummed?
Yeah, you broke up that's too bad.
I guess it's fair if he always pays the rent
And he doesn't get all bent
About sleepin' on the couch when I'm there
Cause I like you, yeah I like you and I feel so bohemian like you.
And I like you, I like you, I like you, I like you and it feels woho-woh!
Gröt.
Jag ställde mig på gatan med min gitarr och började spela. Flera människor stannade och när jag var klar med den första låten kom en man fram till mig och sa att han var manager och ville ha mig med sig.
Han var dock totalt värdelös. Då han ville göra mig så kommersiell som möjligt. Nya Kelly Clarkson - tyckte han.
Jag kräktes lite i min mun och förklarade för honom att jag ville skriva mina egna låtar och välja mitt eget band. Han tyckte inte om min idéer men ansåg ändå att jag hade något speciellt och ringde en god vän som han trodde skulle passa mig bättre.
Den goda vännen visade sig vara Jack White och han tyckte helt klart bättre om mina idéer. Men han avskydde mina låtar och tyckte att jag lät country.
Och det gjorde ont.
Han hade letat efter någon som kunde vara med i ett nytt projekt och tyckte att jag skulle passa bra där. På något vis lyckades Filip och Viktor också hamna där och vi tre bildade en så jävla awesome trio, med Jack White som producent.
Vi var verkligen grymma.
Det var sjukt psykadeliskt och asflummigt. Fyfan vad vi var bra. Jag önskar att jag kom ihåg några av texterna...
Det var verkligen en sjukt verklig dröm. Jag trodde verkligen att jag var där.
Jag tror att det var ett tecken.
I augusti, när Kerstin och Robin flyttar till New York, ska jag också dit - någongång. Och pröva lyckan.
Btw...
DET ÄR BLÅ HIMMEL - på sina ställen - IDAG!!
Det förtjänar lite Dandy Warhols - Bohemian like you.
wo-ho-ho-ho!
Nu skall jag försyna mig med en morgoncigarett.
Massa snö har smält bort också. Hoppas den har gjort det hemma med.
Måste ringa morsan och fråga om jag får låna pengar till att ta mig hem. Det tar emot...
... åh, det var ett härligt samtal. Har precis betalat tillbaka alla pengarna jag är skyldig dom den här månaden. Sedan förra sommaren.
LOL.
"Man kan inte bara åka iväg sådär om man inte har några pengar Jasmine!"
"Men jag hade dött en själslig död om jag hade stannat kvar!"
"Jaja, oansvarigt, mummel,mummel..."
Wait! Who's that guy just hanging at your pad?
He's lookin' kinda bummed?
Yeah, you broke up that's too bad.
I guess it's fair if he always pays the rent
And he doesn't get all bent
About sleepin' on the couch when I'm there
Cause I like you, yeah I like you and I feel so bohemian like you.
And I like you, I like you, I like you, I like you and it feels woho-woh!
Gröt.
Wino.
Sjukt värd kväll...
Slutade något tidigare än väntat men blir man full på två glas vin får man skylla sig själv.
Hemma nu.
Kerstin gör en karta... Ska gå på äventyr imorgon igen. Gå på bio och fika och läsa.
Mysdag med ärade mig själv med andra ord.
Det är obeskrivligt skönt att få vara med sig själv. Galet länge sedan.
Ikväll har vi varit på Hemma hos och käkat lite tapas och druckit vin. Gott som fan.
Har också pratat så mycket under de senaste dagarna att jag antagligen inte kommer att behöva prata med någon igen på minst ett årtionde.
Jag har gått igenom allt jag behöver gå igenom och lite till. Tänkt över och tänkt om. Struntat i att tänka positivt och tänkt på det jag har velat tänka på. Och jag börjar, sakta men säkert, känna mig som en urvriden svamp.
Redo att, vid min hemkomst, börja på nytt kapitel. Vara klar med allt gammalt och tugnt bagage och gå mot själslig tillfredställelse och total harmoni. För det är farligt att fastna i ältande och i omöjliga analyser. Men ibland måste man också bara få vara. Få vara osäker. Få vara sådär typiskt kvinnlig och jobbig. Men också att man kan släppa det och se framåt.
För det är bara jag själv som kan göra mig lycklig. Och jag är helt nöjd med det. Att vara lycklig, det är bara det jag vill.
Vet inte vad jag känner för att komma hem. Jag hoppas att saker och ting löser sig till det bästa.
Jag har också bestämt mig för att acceptera och se saker för vad det är. Ta det folk säger för vad det är och att inte någonsin tvinga fram något hos någon.
Men det är när jag kommer hem.
Just nu är jag bara...
Godnatt.
Slutade något tidigare än väntat men blir man full på två glas vin får man skylla sig själv.
Hemma nu.
Kerstin gör en karta... Ska gå på äventyr imorgon igen. Gå på bio och fika och läsa.
Mysdag med ärade mig själv med andra ord.
Det är obeskrivligt skönt att få vara med sig själv. Galet länge sedan.
Ikväll har vi varit på Hemma hos och käkat lite tapas och druckit vin. Gott som fan.
Har också pratat så mycket under de senaste dagarna att jag antagligen inte kommer att behöva prata med någon igen på minst ett årtionde.
Jag har gått igenom allt jag behöver gå igenom och lite till. Tänkt över och tänkt om. Struntat i att tänka positivt och tänkt på det jag har velat tänka på. Och jag börjar, sakta men säkert, känna mig som en urvriden svamp.
Redo att, vid min hemkomst, börja på nytt kapitel. Vara klar med allt gammalt och tugnt bagage och gå mot själslig tillfredställelse och total harmoni. För det är farligt att fastna i ältande och i omöjliga analyser. Men ibland måste man också bara få vara. Få vara osäker. Få vara sådär typiskt kvinnlig och jobbig. Men också att man kan släppa det och se framåt.
För det är bara jag själv som kan göra mig lycklig. Och jag är helt nöjd med det. Att vara lycklig, det är bara det jag vill.
Vet inte vad jag känner för att komma hem. Jag hoppas att saker och ting löser sig till det bästa.
Jag har också bestämt mig för att acceptera och se saker för vad det är. Ta det folk säger för vad det är och att inte någonsin tvinga fram något hos någon.
Men det är när jag kommer hem.
Just nu är jag bara...
Godnatt.
Vilse i min egen trädgård.
Weeping Willows & snökaos.
Var på vandring idag inne i stan. Tappade bort mig som väntat men det var bara mysigt.
Var helt vit och täckt av snö när jag väl skulle ta mig hemåt (efter assistans via telefon av Magnus) men lyckades trots det få mig en liten flirt med en alldeles ytterst söt och väldigt hjälpsam man vid spårvagnarna.
Köpte sedan cigaretter för mina ABSOLUT sista pengar. Lyckas även tappa hela paketet någonstans i snörusket...
suck...
Saligt trött på min egen klantighet.
Jag måste köpa en ipod. Förstår inte hur jag har kunnat klara mig utan.
For reasons unknown med Killers.
I know if destinys kind, I've got the rest of my mind...
But my heart, it don't beat, it don't beat the way it used to.
And my eyes, they don't see you no more.
And my lips, they don't kiss, they don't kiss the way they used to, and my eyes don't recognize you no more.
Ska ut och käka tapas med Kirst ikväll.
Hejhå.
Var på vandring idag inne i stan. Tappade bort mig som väntat men det var bara mysigt.
Var helt vit och täckt av snö när jag väl skulle ta mig hemåt (efter assistans via telefon av Magnus) men lyckades trots det få mig en liten flirt med en alldeles ytterst söt och väldigt hjälpsam man vid spårvagnarna.
Köpte sedan cigaretter för mina ABSOLUT sista pengar. Lyckas även tappa hela paketet någonstans i snörusket...
suck...
Saligt trött på min egen klantighet.
Jag måste köpa en ipod. Förstår inte hur jag har kunnat klara mig utan.
For reasons unknown med Killers.
I know if destinys kind, I've got the rest of my mind...
But my heart, it don't beat, it don't beat the way it used to.
And my eyes, they don't see you no more.
And my lips, they don't kiss, they don't kiss the way they used to, and my eyes don't recognize you no more.
Ska ut och käka tapas med Kirst ikväll.
Hejhå.
Låst dörr.
Shit • Piss • Fuck • Cunt • Cock-sucker • Mother-fucker • Tits • Fart • Turd and Twat •
Kerstin tog inte bara med sig nyckeln innan hon gick till skolan imorse. Hon låste även dörren först.
...
1 cigarett tillgodo. 0 öl.
Är sjukt röksugen men vet att om jag röker den nu så kommer jag bli ännu mer röksugen efteråt då jag inser att jag inte har någon kvar.
Man vill alltid ha det man inte kan få ännu mer.
Iförsig så kommer Kerstin hem om en dryg timma. En timma kan jag klara mig. Ska börja skriva på en ny låt tänkte jag.
Drömde att jag sket på mig i natt. Vaknade och hade som tur var inte gjort det på riktigt. Det hade varit sjukt ovärt.
Lyssnar på Blink182 - vem hade kunnat ana det?
Det kommer nog Thomas gilla. Alltså det är emot min natur att skriva Thomas - med H.
Måste tända alla lamporna, alldeles för mörkt!!
The Kooks istället. Obegränsat med musik. Vi måste skaffa internet och Spotify. Om vi ska överleva. Eller må bra iallafall.
Do you wanna make love to me? I know you wanna make love to me...
...Varför då denna fråga undrar man?
Nej. Nu måste jag röka. Jag måste också röka på den iskalla, insnöade balkongen. Försökte klättra ut där först. Men insåg att det inte var något vidare genomtänkt drag.
paus.
Så mycket bättre.
Nu ska jag sjunka in i berättelsen om isfolket och vänta in Kerstin så att vi kan gå och köpa mat och förhoppningsvis öl och cigg.
Adjö.
Jag exploderar om du säger nej.
Lyssnar på Babian.
Har känt mig sjukt deppig. Måste åka härifrån - vill stanna. Vill inte missa allt fint jag vet kommer.
Men orkar inte vänta, vet inte ens om jag kommer finnas kvar då - även om jag stannar.
Känner mig tagen för givet av i stort sett alla, av mig själv. Kan inte ens sjunga längre, inte på riktigt.
Jag klarar inte av kyla och mörker. Inte för länge, jag försvinner. Det är väl så det är men jag pallar inte acceptera det och leva i totalt jävla mörker 3/4 - delar av året.
Det här är sista vintern i norden på väldigt, väldigt länge.
Det är inte långt till våren egentligen. Men så otroligt länge om man ska vara medveten om varje dag som går från nu till då.
Man skulle varit björn och vakna precis lagom tills att solen kommer tillbaka.
Jag måste tänka på mig själv i första hand. Jag har inte ansvar för någon annan än mig själv. Det har varit självklart innan men vissa verkar tänka annorlunda.
Jag är ingens morsa. Jag kan bry mig om andra men inte mer än de bryr sig om sig själva. Det orkar jag inte, inte nu.
Speciellt inte när man lägger ned tid, energi och kärlek på att få andra att må bra och sedan när man behöver en knuff uppåt i gengäld får spott i ansiktet.
Man tappar gnistan.
Jag mår helt OK nu. Behöver bara verkligen lite förändring i mitt liv. Träffa nya människor. Lära mig nya saker. Se någonting nytt.
Jag har varit i Norge i snart ett år nu. ETT ÅR. Det känns inte alls så och jag har haft så galet kul mestadels av tiden att jag lätt skulle stanna ett år till om jag visste att det skulle fortsätta så.
Men saker förändras och det känns nog i oss alla att det börjar klia i fingrar och i ben.
Man går runt och väntar på att någon ska bli den första till att dra. På riktigt.
Känns riktigt bra att vara här, hos Kerstin. SKÖNT SOM FAN...
Öl ikväll. Träffa Robin. Trevligt. Hoppas på att träffa någon snygg kille här också. Sjukt trött på alla i Jessheim. Finns ingen intressant där alls. Skönt på ett sätt. Sjukt trist på ett annat.
TACKHEJ.
Har känt mig sjukt deppig. Måste åka härifrån - vill stanna. Vill inte missa allt fint jag vet kommer.
Men orkar inte vänta, vet inte ens om jag kommer finnas kvar då - även om jag stannar.
Känner mig tagen för givet av i stort sett alla, av mig själv. Kan inte ens sjunga längre, inte på riktigt.
Jag klarar inte av kyla och mörker. Inte för länge, jag försvinner. Det är väl så det är men jag pallar inte acceptera det och leva i totalt jävla mörker 3/4 - delar av året.
Det här är sista vintern i norden på väldigt, väldigt länge.
Det är inte långt till våren egentligen. Men så otroligt länge om man ska vara medveten om varje dag som går från nu till då.
Man skulle varit björn och vakna precis lagom tills att solen kommer tillbaka.
Jag måste tänka på mig själv i första hand. Jag har inte ansvar för någon annan än mig själv. Det har varit självklart innan men vissa verkar tänka annorlunda.
Jag är ingens morsa. Jag kan bry mig om andra men inte mer än de bryr sig om sig själva. Det orkar jag inte, inte nu.
Speciellt inte när man lägger ned tid, energi och kärlek på att få andra att må bra och sedan när man behöver en knuff uppåt i gengäld får spott i ansiktet.
Man tappar gnistan.
Jag mår helt OK nu. Behöver bara verkligen lite förändring i mitt liv. Träffa nya människor. Lära mig nya saker. Se någonting nytt.
Jag har varit i Norge i snart ett år nu. ETT ÅR. Det känns inte alls så och jag har haft så galet kul mestadels av tiden att jag lätt skulle stanna ett år till om jag visste att det skulle fortsätta så.
Men saker förändras och det känns nog i oss alla att det börjar klia i fingrar och i ben.
Man går runt och väntar på att någon ska bli den första till att dra. På riktigt.
Känns riktigt bra att vara här, hos Kerstin. SKÖNT SOM FAN...
Öl ikväll. Träffa Robin. Trevligt. Hoppas på att träffa någon snygg kille här också. Sjukt trött på alla i Jessheim. Finns ingen intressant där alls. Skönt på ett sätt. Sjukt trist på ett annat.
TACKHEJ.
