Mando Diao - recap.
Mm, ätit semla och druckit té med Filip. trevligt-trevligt.
Fick hem mina två beställda Mando Diao plattor idag från CDON, Hurricane Bar och Never seen the light of day, varav den förstnämnda jag ägt men tyvärr blivit bestulen på (tur att asen inte tog det signerade skivfodralet till!) för några år sedan. Allra första gången jag någonsin hörde Mando Diao var 2002, jag var tillsammans med Jennie och Sofi hemma i mitt rum på Koppar.v. i Kallhäll och vi glodde på Ztv, som alltid, och en svart/vit video börjar spela Mr Moon. Samma år på hösten köpte jag deras första skiva Bring em' in - och den lyckan av att sitta hemma i köket, när det regnade och lyssna på sheepdog var obeskrivlig. Nu låter kanske det här väldans överdrivet och det är det säkert men jag är rätt överdriven, so I'll just keep goin'. Jag har tappat räkningen på hur många spelningar med dom jag har sett. Allra första låten jag spelade gitarr till, för folk, ever, in my entire life var Mr Moon på sommaravslutningen i nian (tillsammans med Jennie på bas, Sofi på synth och Tessan as the little drummergirl. 2004 var året då jag för första gången såg dom live, var på Nalen i Sthlm. Det var jag, Jennie, Sofi och Sofi's syster Camilla och hennes påg Johan. Det var en 25+ spelning men vi hade blivit lovade av ticnet att Camilla skulle fungera som målsman den här kvällen och skulle hålla koll på oss så att vi inte köpte något ifrån baren. Men ville vakten släppa in oss? Jag fick några raseriutbrott och tillslut lyckades vakten övertygas (troligtvis inte av mig) att vi skulle sköta oss och vi fick komma in. Var och kikade runt lite och fann mitt gamla Lunarstorm acc, där jag skrev dagbok väldigt ofta. Har skrivit ifrån den kvällen:
"Okej. Så här ligger det till. Ca klockan 21.00 så kommer jag, tillsammans med mina goa vänner Jennie & Sofi och Sofi's syster Camilla och hennes påg Johan, att stå (eller sitta, det är lite oklart än) mitt framför ( eller kanske lite åt höger eller vänster hur som helst) mina drömmars pojke, rättelse man... Gustaf Norén.
Alltså kortfattat.
...
JAG SKA SE MANDO DIAO IKVÄLL! JAG SKA SE MANDO DIAO IKVÄLL! JAG SKA SE MANDO DIAO IKVÄLL! JAG SKA SE MANDO DIAO IKVÄLL! JAG SKA SE MANDO DIAO IKVÄLL! JAG SKA SE MANDO DIAO IKVÄLL! JAG SKA SE MANDO DIAO IKVÄLL! JAG SKA SE MANDO DIAO IKVÄLL! JAG SKA SE MANDO DIAO IKVÄLL! JAG SKA SE MANDO DIAO IKVÄLL!
Ja ungefär sådär. Okej, tack, hej! :)"
Lite pinsamt att jag skriver och uttrycker mig på exakt samma sätt 4 år senare.
Det var riktigt grymt bra, de bästa konserterna jag varit på har varit med just dom, dom är sjukt grymma live. Dock, sista spelningen jag var på (också på Nalen) tillsammans med Sofi för bara något år sedan, kändes det som att de tappat stinget. Det kändes inte som att dom ville vara på scenen och inte som att dom ville att vi skulle kolla på dom heller. Sen vet jag inte om det faktum att jag hade nästan 40 graders feber och var allmänt bedövad av värktabletter och alkohol hade någonting med saken att göra men jag och Sofi kände oss mest omkringskuffade av kåta 15-åringar som precis hade köpt skivan och nästan lärt sig alla låtarna utantill, så vi spenderade den kvällen i baren. Jag är inte bitter.
Dom har en ny skiva som jag har beställt och får hem i brevlådan någongång i februari. Måste säga att Never seen the light of day ,inte var vad jag hade förväntat mig. Den var inte dålig på något sätt, bara inte så jag minns dom. Men så är det ju, vi blir äldre och får nya erfarenheter och nya historier att berätta. Men någon skitig garagerock och några YEAHYEAHYEAH's, fanns inte med. Maybe it'll grow on me?
