letsgofkingmental

Jag undrar hur många liter vatten jag har druckit i hela mitt liv hitills, hur många timmar jag sammanlagt har spenderat på toaletten, eller sovandes. Hur många namn, nummer, texter och melodier som finns i mitt huvud. Om det finns ett begränsat utrymme för hur mycket information som får plats och om det finns och det blir överbelastat vad är då det första som försvinner, de första orden man någonsin lärt sig eller de orden man mest sällan använder?

Och till Ida: Ja, knivarna är hanar och gafflarna är honor. Helt säkert, det känns rätt. Man kan nog komma på en massa roliga metaforer om det där, om man orkar.

Vaknade som en skott kl 11.00 idag och kände att det inte var någonting som stod rätt till: jag var utvilad. Upptäckte vad klockan var och att jag hade missade samtal, sms och lyckats stänga av klockan i sömnen. Lyckat. Kom till skolan och repade igenom Roberts idé till hans karaktärsarbete, träffade Karl David (som spelar rektor Johan Bergman i filmen) som hade lite funderingar på skjortor tills imorgon då vi spelar in den allra första scenen som visas i filmen (vi spelar alltså inte in i kronologisk ordning för er som inte visste det), där Johan sitter på konferens med två något arroganta skolverksinspektörer - som spelas av Roland Svahn och Annelie Karlsson, som är raka motsatserna i verkligheten så det blir intressant att se hur de tar sig an sina karaktärer.

Det blir ingen bio för mig ikväll, får se The curious case of Benjamin Button nästan vecka istället. För ikväll så kommer nämnligen Jonna hit ifrån Visby och Ebba ifrån Oskarshamn. Har nyss varit på systemet och köpt lite öl, men ska ta det allmänt lugnt ikväll då jag börjar jobba 07.30 imorgon bitti. yey. Hade tänkt att kombinera tvättning och fest ikväll, det är beprövat och det fungerar. Medan tvätten är i maskinen och i torktumlaren hinner man ner på krogen och ta en öl. Det är en av fördelarna med att bo nära stan, har jag upptäckt.

Jag tycker redan mycket bättre om MD's senaste skiva, Never seen the light of day, it keeps getting better.

Såg avsnitt 3 av Lost igår, känner mig så hemsk då jag senast igår kväll sa till Micke att jag hoppades på att röd-totten skulle försvinna ifrån serien så snabbt som möjligt, och så faller hon ned blodig det sista som hände igårdagens episod. Fast jag gillar henne fortfarande inte. Skönt att få lite mer info om Charles Whitmore, den mannen har varit lite av ett elakt mysterium tills nu, eller det är han väl fortfarande men varför han så gärna vill åt ön har blivit lite mer klart.  

Foto: Robert Wagner

Adjö.