letsgofkingmental

Så, nu mår jag lite bättre.

Är i ett litet harmoniskt stadie då det pirrar sådär mysigt i magen och man kommer på sig själv med att sitta och le helt extremt fånigt åt ingenting. tihi.

      . . .                                                           L                       O                            L

Vet inte riktigt om jag är så himla peppad längre på spelningen i Ankarsrum. Visst, det ska bli kul att få spela tillsammans med K.G men när jag pratade med arrangörer idag och han sa att han gärna ville ha lite dansmusik så kom det upp helt fel typ av bilder i mitt huvud, ungefär som de färgglada pojkarna i Gert Jonnys några inlägg nedanför. Antagligen så var det väl inte riktigt något sådant han menade (hoppas jag verkligen annars skjuter jag någon långsamt). Det hade varit väldigt mycket lättare om det hade varit sommar för då hade vi för det första kunnat sitta ute och spela och för det andra så finns det bra många trubadurlåtar med sommar-teman så det hade bara varit att välja och vraka. De låtarna vi har nu är bra men inte direkt dansanta (om man nu kan skriva så i det här sammanhanget) utan mer mysig, soft, rökig pubmusik. Vi har väl 10 låtar nu och vi ska spela i 3 timmar, så vi behöver fler. Jag ska vara full iallafall sen får resten lösa sig självt. Vi ska ta foton till affischen imorgon också, Miccan ville öva med sina nya systemkamera så vi slog två flugor i en smäll, liksom.
 
Och angående det jag skrev om filmen så är jag fortfarande aningen irriterad. "För många kockar " - är ett bra ordspråk, problemet är bara: hur säger man till den tredje kocken att det han gör inte fungerar och bör låta de två andra kockarna göra det dom är bra på, ifred? Speciellt när den personen är ens chef och som all rätt att bestämma över allt egentligen? Knepigt läge. Men vi tror ändå att vi kan ha kommit fram till några olika idéer, vi är båda bara så sjukt trötta på att sitta på möten och diskutera i TIMMAR när vi vet att ingenting av det som vi sitter och ältar kommer att gälla imorgon ändå. Jag börjar undra om han inte har någon liten hemlig konsulttomte som bor under hans säng och som han rådfrågar varje kväll innan han ska gå och lägga sig om alla frågor som rör sig i hans liv, så egentligen är det tomten vi borde snacka med direkt, eller? Så kanske vi slipper alla komplikationer.

Jag dör om han kommer imorgon med någonting nytt att prata om. Det jobbigaste av allt är nog ändå att jag får dåligt samvete när jag berättar för honom hur saker står till, även om jag varken skäller eller höjer rösten så känner jag mig som en elak mobbare och det är skitjobbigt. Han ser bara så liten, oskyldig och ovetande ut ibland, även om han är 35 år äldre än mig. Jag känner mig riktigt taskig även om jag vet att jag faktiskt inte är det, Micke tycker att jag är extremt tålmodig och verkligen kan prata med honom. Men det känns som att jag ändå alltid hamnar i någon konstig sits med honom och jag trivs inte där alls, tror dock inte att han känner så egentligen. Det är nog bara i mitt eget huvud och är man egen företagare som ger sig, helt oerfaren, ut i bransch man inte kan någonting alls om så måste man lära sig att ta lite kritik och framförallt lära sig att lyssna på dom som vet lite mer, att lägga ut flera miljoner kronor på sitt första manus som två personer med erfarenhet säger inte håller måttet, känns något dumdristigt. Men har man pengar så... 

Money must be funny.