It's not a perfect day for love.
Jaha... Jag vet inte riktigt vad som är meningen att man ska känna i sådanna här situationer, någonting alls?
Jag känner för att kasta ut min tv genom balkongen, smasha en jävligt dyr gitarr på scen, sjunga så mina stämband gör ont och springa väldigt sjukt fort framåt, till någon plats jag aldrig tidigare varit. Men jag känner mig inte arg, inte ens ledsen. Utan riktigt jävla levande.
Folk förlorar sina jobb varje dag och sitter i väldigt mycket mer prekära situtioner än vad jag gör just nu (ja, jag har fått sparken). Jag oroar mig visst för vad som ska hända när räkningarna kommer och om jag är tvungen att säga upp min älskade lägenhet som jag tycker väldigt bra om (något som jag aldrig trodde jag skulle kunna känna i den här staden). Jag är inte rik, har aldrig varit, jag har 78 kr på mitt sparkonto (hade 3.000 från början men tog ut dom för att betala min första hyra) och några hundralappar kvar av min senaste lön. Ska till arbetsförmedlingen imorgon och fråga vad fan jag ska göra. Något jag inte vill göra är att sitta kvar här och leva på soc och se dagarna rulla förbi, så det kanske var meningen att det här skulle hända tidigare än väntat så att jag får tummen ur röven och åker bort härifrån? Jag vill härifrån och jag har mer än 1 gång starkt tvivlat på det här projektet. Nu finns det inte längre något projekt att tvivla på och om det någongång kommer att finnas igen så kommer det att floppa så otroligt, och det glädjer mig lite faktiskt. Även om skådespelarna skulle vara grymma så går det inte att göra ett värdelöst manus, ett värdelöst upplägg och en total avsaknad av empati till en bra film. Sorry, but that's the fking truth.
...wait, I'm not sorry. I just don't give a flying fck.
"Jag tycker fortfarande att du är en jätteduktig skådespelerska Jasmine och jag vill göra projekt med dig i framtiden."
Hah, tror du va? Jag vet vart jag står och jag behöver inte inkompetenta kommentarer av inkompetenta idioter för att höja min självkänsla.
Jag är bättre nu än många andra någonsin kommer att bli och det skäms jag inte för att säga.
Nej, jag är inte elak egentligen och jag mår dåligt när jag är det men nu ska jag försöka starkt att inte bry mig. Antagligen kommer jag att ta bort det här inlägget inom kort när mitt dåliga samvete når mig, men tills dess, enjoy.
yeye. Life goes on. Lycka till med filmen Svante P.
. . .
Jag känner för att kasta ut min tv genom balkongen, smasha en jävligt dyr gitarr på scen, sjunga så mina stämband gör ont och springa väldigt sjukt fort framåt, till någon plats jag aldrig tidigare varit. Men jag känner mig inte arg, inte ens ledsen. Utan riktigt jävla levande.
Folk förlorar sina jobb varje dag och sitter i väldigt mycket mer prekära situtioner än vad jag gör just nu (ja, jag har fått sparken). Jag oroar mig visst för vad som ska hända när räkningarna kommer och om jag är tvungen att säga upp min älskade lägenhet som jag tycker väldigt bra om (något som jag aldrig trodde jag skulle kunna känna i den här staden). Jag är inte rik, har aldrig varit, jag har 78 kr på mitt sparkonto (hade 3.000 från början men tog ut dom för att betala min första hyra) och några hundralappar kvar av min senaste lön. Ska till arbetsförmedlingen imorgon och fråga vad fan jag ska göra. Något jag inte vill göra är att sitta kvar här och leva på soc och se dagarna rulla förbi, så det kanske var meningen att det här skulle hända tidigare än väntat så att jag får tummen ur röven och åker bort härifrån? Jag vill härifrån och jag har mer än 1 gång starkt tvivlat på det här projektet. Nu finns det inte längre något projekt att tvivla på och om det någongång kommer att finnas igen så kommer det att floppa så otroligt, och det glädjer mig lite faktiskt. Även om skådespelarna skulle vara grymma så går det inte att göra ett värdelöst manus, ett värdelöst upplägg och en total avsaknad av empati till en bra film. Sorry, but that's the fking truth.
...wait, I'm not sorry. I just don't give a flying fck.
"Jag tycker fortfarande att du är en jätteduktig skådespelerska Jasmine och jag vill göra projekt med dig i framtiden."
Hah, tror du va? Jag vet vart jag står och jag behöver inte inkompetenta kommentarer av inkompetenta idioter för att höja min självkänsla.
Jag är bättre nu än många andra någonsin kommer att bli och det skäms jag inte för att säga.
Nej, jag är inte elak egentligen och jag mår dåligt när jag är det men nu ska jag försöka starkt att inte bry mig. Antagligen kommer jag att ta bort det här inlägget inom kort när mitt dåliga samvete når mig, men tills dess, enjoy.
yeye. Life goes on. Lycka till med filmen Svante P.
. . .
Kommentarer
Postat av: Ebba
amanda berättade för mig.. han är sjuk, riktigt jävla sjuk.
Postat av: Roberto
ive given you an option ;)
Trackback
