Trubbel.
Om jag tyckte gårdagen var jobbigt så var det babystjärt emot idag.
Vad är det för mening med att sitta timme ut och timme in och diskutera och diskutera för att slutligen komma fram till någonting, om det ändå inte gäller dagen efter?
Är skapligt trött på detta och både jag och Micke frågar oss nu hur länge vi egentligen ska orka. Ibland kanske man bara ska ge efter och bli en jävla knähund, det skulle definivt bli lättare för oss och vi skulle inte ha hälften så mycket att tänka på. Vi skulle kunna fokusera mer på den tekniska delen av filmprojektet och bli riktigt duktiga fotografer istället och jag skulle kunna satsa 100% på mitt skådespeleri, men då skulle vi också få leva med dåligt samvete för att låta våra vänner vara med i en film vars historia och mening försvunnit någonstans längs vägen.
Äh, trött som sagt.
Nu ska jag lämna denna värld för ett tag och se på Twilight och äta korvstroganoff (med soyakorv ofc!).
Buddah over'n'out.
