Random thoughts of a gynoid.
JAG SKRIVER BLOGG!
...hallelujah.
Sitter med Amanda i köket som är prytt med ett dussin Egon-ballonger.
Är allmänt bajsnödig.
Vi pratar om hemfärden, exakt en vecka kvar nu. Lite små ångest, men inser att jag bara håller på att bli en kärring och ger mig själv några tjuvnyp i armvecket som en påminnelse att sluta tänka. För det leder sällan till något gott. Hellre dum och lycklig än smart och inse hur menlöst allting egentligen är.
Så tack gud för cannabis.
Amanda äter brownies. KUK. Jag har choklad-cravings värdiga en höggravid myrslok.
Jag har levt på avocado nu i två dagar, kanske är därför jag återigen försöker hindra mig från att gå tillbaka till - "the wrong side of life."
Nu kom Ida precis hem - hem igen, hon bor här igen - i en vecka till åtminstone. Det känns bra, rätt, som det ska vara.
Sjukt nöjd är jag. Önskar dock att jag hade en riktigt bra kamera. Skulle så gärna vilja dokumentera. Det är så fint att titta på bilder ifrån förr och jag vet att jag kommer hata att det knappt alls finns något fångat från den här tiden.
Så nu har Amanda tagit tag i det hela och skaffat oss en bilddagbok. "Brudkollektivet" - heter den, passande nog. Fyndigt.
Så jag har beordat att vi numera (sista veckan tillsammans med den nuvarande befolkningen) bär med oss en kamera överallt vi går och dokumenterar allt som kan visa sig användbart.
Jag måste bara säga att jag är så full i fan just nu. PMS.en har lagt sig, mensen håller på att sakta försvinna,
- abstinensen börjar ta över. Att vara kvinna är jobbigt ska ni veta.
Nu skulle jag verkligen vilja att vi allihop kunde lägga oss ned på ett stort fluffigt mjukt fält av bomull och kramas.
Ingen ilska, inga baktankar, inget skitsnack. Bara ren vänskaplig kärlek.
Jag citerar mig själv i mitt esse:
"Oh, baby can't you see the dragons fly? The unicorns running up high - over the clouds into the purple sky.
Oh, darling take my hand and dream with me tonight."
Åh, jag är så mysig att jag spyr. :) Hur kan det ens existera människor som inte tycker om mig?
Nej, nu är klockan 3.
Ska till Charlottenberg imorgon och fixa pass. Amanda följer mig hack i häl med kameran i högsta hugg. Paparazzi.
ZoomZoom.
...hallelujah.
Sitter med Amanda i köket som är prytt med ett dussin Egon-ballonger.
Är allmänt bajsnödig.
Vi pratar om hemfärden, exakt en vecka kvar nu. Lite små ångest, men inser att jag bara håller på att bli en kärring och ger mig själv några tjuvnyp i armvecket som en påminnelse att sluta tänka. För det leder sällan till något gott. Hellre dum och lycklig än smart och inse hur menlöst allting egentligen är.
Så tack gud för cannabis.
Amanda äter brownies. KUK. Jag har choklad-cravings värdiga en höggravid myrslok.
Jag har levt på avocado nu i två dagar, kanske är därför jag återigen försöker hindra mig från att gå tillbaka till - "the wrong side of life."
Nu kom Ida precis hem - hem igen, hon bor här igen - i en vecka till åtminstone. Det känns bra, rätt, som det ska vara.
Sjukt nöjd är jag. Önskar dock att jag hade en riktigt bra kamera. Skulle så gärna vilja dokumentera. Det är så fint att titta på bilder ifrån förr och jag vet att jag kommer hata att det knappt alls finns något fångat från den här tiden.
Så nu har Amanda tagit tag i det hela och skaffat oss en bilddagbok. "Brudkollektivet" - heter den, passande nog. Fyndigt.
Så jag har beordat att vi numera (sista veckan tillsammans med den nuvarande befolkningen) bär med oss en kamera överallt vi går och dokumenterar allt som kan visa sig användbart.
Jag måste bara säga att jag är så full i fan just nu. PMS.en har lagt sig, mensen håller på att sakta försvinna,
- abstinensen börjar ta över. Att vara kvinna är jobbigt ska ni veta.
Nu skulle jag verkligen vilja att vi allihop kunde lägga oss ned på ett stort fluffigt mjukt fält av bomull och kramas.
Ingen ilska, inga baktankar, inget skitsnack. Bara ren vänskaplig kärlek.
Jag citerar mig själv i mitt esse:
"Oh, baby can't you see the dragons fly? The unicorns running up high - over the clouds into the purple sky.
Oh, darling take my hand and dream with me tonight."
Åh, jag är så mysig att jag spyr. :) Hur kan det ens existera människor som inte tycker om mig?
Nej, nu är klockan 3.
Ska till Charlottenberg imorgon och fixa pass. Amanda följer mig hack i häl med kameran i högsta hugg. Paparazzi.
ZoomZoom.
Kommentarer
Trackback
