letsgofkingmental

.  .  .

Nu är jag hemma igen i Västervik, som de flesta säkert redan vet om.
Det var en helst sjuk, obeskrivlig känsla att komma hem till lägenheten - nästan för skev för att förstå. Det tog mig till dagen därpå att smälta, för jag har aldrig någonsin saknat Västervik så här mycket förut.

Vi hade lite fest hemma hos mig i onsdags. Spelade spel (självklart) !!  ;-)
De flesta är ju hemma nu, har träffat Ida och Jonna på grillningen i fredags, som också var skapligt mysig i kvällssolen. Emelie R och hennes Halmstads- påg Pontus, som verkar vara världens finaste. (äntligen, inga mer barnrumpor!) Kerstin och Erik. Lilla Fillefjonkan (såklart) och Amanda och Ina som blir mina rumskamrater i Nöörge.
Vilket känns as nice.

Jag åkte ut en sväng till Hasselö i torsdags med, träffade mamma, Lena, Bosse, Josef och alla katterna. :-) Det var mysigt som fan, önskar att jag hade kunnat stanna ute lite längre, det suger att bara vara borta en vecka.

Vilket tar mig till punkt nummer två.. eller vad man nu ska säga. Jag vill veeeerkligen inte (kommer aldrig att palla) jobba hela våren, sommaren, hösten och vintern. Inte utan att få ledigt i sommar.
Augusti och Spanien resan är kirrad men jag MÅSTE få typ en månad - 3 veckor, hemma i Västervik + att jag gärna vill upp till Stockholm och säga hej till Jennie, Sofi och de övriga i min familj som jag inte träffat sedan studenten. Problemet är att min chef, eller båda två av dom faktiskt, gärna vill ta ut sin semester i juli, och sticker jag så lämnar jag dom två lite i skiten. Jag måste ju iallafall fråga men jag vill inte riskera att förstöra någonting av den bra relationen vi har lyckats bygga upp. Så det suger rätt hårt, i värsta fall får jag säga upp mig t o m juli och börja söka nytt jobb när jag kommer hem ifrån Spanien.

Nu ska jag iväg och käka lunch med Jill, sen ska jag och min baby ha mysdag. :-)

ADJÖ.