Tillsammans.
Jahopp, senaste nytt på skitsnacksfronten då?
Helt sjukt hur mycket skitsnack det går i den här staden nu och jag är inte bättre jag, tyvärr. ALLA människor har problem av något slag, vissa är stora andra är små men alla pratas det lika mycket av. Jag har varit lite av en "argbigga" de senaste dagarna, iförsig så har det varit rätt skönt - inte någon som stör en då. Är riktigt trött på att höra kommentaren "Hon har haft det jobbigt i sitt liv alltså, hon har inte haft det lätt", som att det skulle vara en ursäkt för att uppföra sig som en idiot? Vem har inte haft det jobbigt i sitt liv, haft en jobbig barndom eller ett något tragiskt förflutet? Det handlar inte om vad man har gjort utan vart man är påväg - och det är så jääävla sant. Så visst antingen så kan ni sitta och gnälla över era tragiska liv och fortsätta i samma bana som ni en gång blev insatta i, eller så tar ni tag i er själva och gör vad ni vill med era liv, gör någonting som är värdefullt för er. Gnäll och självömkan är skapligt patetiskt när det går för långt och sjukt uttröttande. Något jag är sjukt glad över är jag verkligen inte kunde bry mig mindre om skitsnacket som gäller mig, för dom/de/den/det - som känner att de får ut någonting av att prata illa om mig är ändå så otroligt obetydelsefulla i min (och 99,9% av jordens befolknings) värld. Och som när man väl konfronterar inte vågar säga ett skit, det är väldigt lätt att vara kaxig bakom en datorskärm eller med ett hav av vänner som står bakom sig. Jag orkar helt ärligt inte engagera mig om det är någon som vill mig något så kan de säga det to my face, och särskild om de vill försöka slå in det. ;-)
..det skulle vara intressant btw.
Och konflikträdda människor appropå det, c'mon. Tyck det ni tycker om ni nu tycker det, alla kan inte vara vänner med alla. Men sitt för fan inte och spy galla över någon för att sedan gå fram och låtsas som att ni är bästa vänner.
...It's pathetic.
Helt sjukt hur mycket skitsnack det går i den här staden nu och jag är inte bättre jag, tyvärr. ALLA människor har problem av något slag, vissa är stora andra är små men alla pratas det lika mycket av. Jag har varit lite av en "argbigga" de senaste dagarna, iförsig så har det varit rätt skönt - inte någon som stör en då. Är riktigt trött på att höra kommentaren "Hon har haft det jobbigt i sitt liv alltså, hon har inte haft det lätt", som att det skulle vara en ursäkt för att uppföra sig som en idiot? Vem har inte haft det jobbigt i sitt liv, haft en jobbig barndom eller ett något tragiskt förflutet? Det handlar inte om vad man har gjort utan vart man är påväg - och det är så jääävla sant. Så visst antingen så kan ni sitta och gnälla över era tragiska liv och fortsätta i samma bana som ni en gång blev insatta i, eller så tar ni tag i er själva och gör vad ni vill med era liv, gör någonting som är värdefullt för er. Gnäll och självömkan är skapligt patetiskt när det går för långt och sjukt uttröttande. Något jag är sjukt glad över är jag verkligen inte kunde bry mig mindre om skitsnacket som gäller mig, för dom/de/den/det - som känner att de får ut någonting av att prata illa om mig är ändå så otroligt obetydelsefulla i min (och 99,9% av jordens befolknings) värld. Och som när man väl konfronterar inte vågar säga ett skit, det är väldigt lätt att vara kaxig bakom en datorskärm eller med ett hav av vänner som står bakom sig. Jag orkar helt ärligt inte engagera mig om det är någon som vill mig något så kan de säga det to my face, och särskild om de vill försöka slå in det. ;-)
..det skulle vara intressant btw.
Och konflikträdda människor appropå det, c'mon. Tyck det ni tycker om ni nu tycker det, alla kan inte vara vänner med alla. Men sitt för fan inte och spy galla över någon för att sedan gå fram och låtsas som att ni är bästa vänner.
...It's pathetic.
Kommentarer
Trackback
