Åldersnoja och vintersköldpaddor.
Är det vanligt att känna sig som 50 när man är 20?
Idag satt jag ute och rökte med några elever och fick frågan hur gammal jag var, "Jag fyller 20 i december." Lägg märke till att det följande svaret ej sades i en positiv bemärkelse. "Shiiiiiiit!! Vad gammalt!!". Hallå? Sen när tycker man att 20 är "för gammalt" när man själv ändå går på gymnasiet?
Alltså, jag känner mig verkligen som en kärring när jag kommer till skolan. Lite skevt, ja med tanke på att det inte var mer än ett halvår sedan jag själv gick där. Okej, vi var långt ifrån den mest seriösa gruppen människor som gick på Östra men det ändå stor skillnad. Det är nästan så att man blir chockad av att dom här nya småskitarna klarar toalettbesök helt själva.
Och sen hela grejen med att gå att lägga sig kl tio, what's up with that? Alltså håller jag på att bli gammal seriöst eller har jag bara solljus-abstinens? "Neeej du Savitha. Vi går inte ut på krogen ikväll, det är ju så mycket folk och stoj. Ensam mamma söker går ju ikväll också, det vill vi ju inte missa."
Men vilka ska jag gå ut med liksom? Med grabbarna grus och bli tvingad till utdragna 2 timmars diskussioner om vintersköldpaddans parningrop? Njae, inte så lockande just...idag...någonsin. (?)
Nu låter allting heltplötsligt väldigt deprimerande.
bröl.
Men jag har faktiskt försökt sysselsätta mig lite iallafall. Har blivit rätt duktig på att städa upp efter mig, det är nästan rent här hemma nu. Och den 26.e så ska jag köpa ett träningskort och få lite ordning på mitt liv! Jag och Savitha har redan börjat planera nyårsfesten. Jag hoppas verkligen att den blir så bra som vi tänkt oss. :-)
Tänkte lägga upp lite låtar och bilder snart. Måste bara ta reda på hur man gör...eller låta Jennie göra det åt mig? ;-)
Mitt liv är nog inte riktigt så deprimerande som jag vill att det ska vara nu. Jag vill bara tycka synd om mig själv.
