.
Jag förstår verkligen inte vad det är du håller på med...
Vaddå, så dom här 2 åren har du glömt bort på några veckor? Gått tillbaka i dina gamla banor? För ikväll så pratade jag med en person som jag inte har pratat med på väldigt länge och har varit väldigt glad över att slippa. Jag trodde att han var borta men nu är han är... Lika känslokall, egoscentrisk och självupptagen som alltid annars. Varför? Är det här ett sätt för dig att gå vidare på? Jag sitter här och kan inte andas, jag får inte ens fram tårar då allt känns så surrealistiskt. Hur kan du ha gått ifrån att älska mig och vara ångerfull till att inte ens veta vem jag är? Är jag inte värd att hälsa på längre? Har jag gjort dig någonting som gör att du får rätten att behandla mig som luft? Jag vet att du är en ignorant idiot och att du inte förtjänar mig men hur kan du behandla mig så här när du redan ångrar hur du har behandlat mig förut? Den här kvällen var värre än alla andra kvällar tillsammans. Jag fanns inte ens där för dig, jag var ingen, du såg mig inte och du kände mig inte. Du var inte ens intresserad. Du brydde dig överhuvudtaget inte alls. Har du gått vidare eller är det bara ett sjukt spel från din sida? Jag kan inte ens andas för att jag saknar dig så otroligt mycket, jag gör inte någonting utan att tänka på dig. Inte för att jag vill utan för att det bara är så. Varför glömmer du mig, vill du inte minnas mig? Du vill ha ett avslut för att kunna gå vidare. Visst, jag trodde inte att du skulle göra det så snabbt men dra loss alla hängande trådar efter mig och sudda bort mig ur ditt liv. Den personen du var ikväll var inte den personen jag älskar mer än ord någonsin kan beskriva du var någon annan. Ditt gamla jag. Du säger att jag har förändrat dig och att du alltid kommer att minnas mig. Jag tror dig inte, det har inte ens gått en månad och jag finns inte ens för dig längre. Men säg för fan inte att du älskar mig, säg inte att du saknar mig och är kär i mig. För isåfall så har inte du den blekaste aningen om vad kärlek är för något. Jag älskar dig verkligen, jag bryr mig så mycket om dig jag skulle aldrig behandla dig som luft inte ens efter det du har gjort så gör jag det. Det gör så ont i min själ att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag kan inte förstå att två år bara försvinner ifrån en människa på några veckor, glömmer bort allt och pratar med mig som om jag inte var någon särskild för dig. Jag borde säkert inte ta åt mig men hur skulle jag inte kunna? Det är mig du sårar gång på gång på gång på gång på gång på gång...
Men det är faktiskt inte ditt fel, det är mitt och jag vet det.
Jag är ledsen att jag har gett dig chansen att komma in i min själ så många gånger: Jag är ledsen att jag gav mitt hjärta till en människa som inte uppskattade det. Jag är ledsen över att jag låtit dig göra mig så illa och fortfarande låter dig. Jag måste sluta försöka för jag vinner inte det här. Jag gör inte det och jag vet det nu men jag visste inte då att du var gjord av sten.
Vaddå, så dom här 2 åren har du glömt bort på några veckor? Gått tillbaka i dina gamla banor? För ikväll så pratade jag med en person som jag inte har pratat med på väldigt länge och har varit väldigt glad över att slippa. Jag trodde att han var borta men nu är han är... Lika känslokall, egoscentrisk och självupptagen som alltid annars. Varför? Är det här ett sätt för dig att gå vidare på? Jag sitter här och kan inte andas, jag får inte ens fram tårar då allt känns så surrealistiskt. Hur kan du ha gått ifrån att älska mig och vara ångerfull till att inte ens veta vem jag är? Är jag inte värd att hälsa på längre? Har jag gjort dig någonting som gör att du får rätten att behandla mig som luft? Jag vet att du är en ignorant idiot och att du inte förtjänar mig men hur kan du behandla mig så här när du redan ångrar hur du har behandlat mig förut? Den här kvällen var värre än alla andra kvällar tillsammans. Jag fanns inte ens där för dig, jag var ingen, du såg mig inte och du kände mig inte. Du var inte ens intresserad. Du brydde dig överhuvudtaget inte alls. Har du gått vidare eller är det bara ett sjukt spel från din sida? Jag kan inte ens andas för att jag saknar dig så otroligt mycket, jag gör inte någonting utan att tänka på dig. Inte för att jag vill utan för att det bara är så. Varför glömmer du mig, vill du inte minnas mig? Du vill ha ett avslut för att kunna gå vidare. Visst, jag trodde inte att du skulle göra det så snabbt men dra loss alla hängande trådar efter mig och sudda bort mig ur ditt liv. Den personen du var ikväll var inte den personen jag älskar mer än ord någonsin kan beskriva du var någon annan. Ditt gamla jag. Du säger att jag har förändrat dig och att du alltid kommer att minnas mig. Jag tror dig inte, det har inte ens gått en månad och jag finns inte ens för dig längre. Men säg för fan inte att du älskar mig, säg inte att du saknar mig och är kär i mig. För isåfall så har inte du den blekaste aningen om vad kärlek är för något. Jag älskar dig verkligen, jag bryr mig så mycket om dig jag skulle aldrig behandla dig som luft inte ens efter det du har gjort så gör jag det. Det gör så ont i min själ att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag kan inte förstå att två år bara försvinner ifrån en människa på några veckor, glömmer bort allt och pratar med mig som om jag inte var någon särskild för dig. Jag borde säkert inte ta åt mig men hur skulle jag inte kunna? Det är mig du sårar gång på gång på gång på gång på gång på gång...
Men det är faktiskt inte ditt fel, det är mitt och jag vet det.
Jag är ledsen att jag har gett dig chansen att komma in i min själ så många gånger: Jag är ledsen att jag gav mitt hjärta till en människa som inte uppskattade det. Jag är ledsen över att jag låtit dig göra mig så illa och fortfarande låter dig. Jag måste sluta försöka för jag vinner inte det här. Jag gör inte det och jag vet det nu men jag visste inte då att du var gjord av sten.
Kommentarer
Trackback
